Jag började rida på ridlekis när jag endast var två är gammal och sedan dess har det bara rullat på!

När jag gick i fyran så blev jag medryttare på en D-ponny som hette Kim som stod i det stallet jag och Olivia står i nu. Han var ganska gammal så det blev inte så seriös ridning och så hade han haft fång.

Ungefär ett år efter blev jag fodervärd på en D-ponny som hette Ossian. Honom lärde jag mig något enormt på! Han var en korsning mellan Nordsvensk, Fjording och Welsh så han var en ovanlig ponny ;) Men han var inte så förtjust i hoppningen som jag var utan han höll sig till dressyren eftersom han var lite för tung för att hoppa.

Efter ungefär 2 år köpte vi min första egna ponny som också var en D-ponny vid namn Linda (som min mamma också heter, haha) som jag skulle satsa mer i hoppningen med. Men tyvärr hann jag inte ha henne i mer än bara några månader p.g.a att hon hade gamla skador i sina bakben.

Efter det så köpte vi Zixten som jag nu har idag. En stor häst som är efter den tyske hopphingsten Zeppelin 786. Han är en korsning mellan Connemara/Halvblod. När vi köpte Zixten hade han bara gått och "lufsat" i skogen i ett år och innan dess bara blivit lite riden i dressyren, men kunde knappast ingenting där utan han hade mest gått med gummiband. Han hade också problem med ryggen.

Under hela den första sommaren fick han vila p.g.a ryggen och att han hade fått en inflammation i ena bakbenet p.g.a av det. Efter det fick vi försöka bygga upp muskler runt ryggen så det inte skulle komma tillbaka.

Vi har kämpat något enormt tillsammans och vi har kommit en bra bit på vägen men vi har mycket kvar att lära!

Han hade heller knappast blivit hoppad någonting utan han bara "drog" igenom hinderna och var sjuktligt laddad.

Nu har det blivit mycket bättre och kan hoppa hinderna lugnt utan att stressa.

I dressyren har jag fått lära honom det mesta, och som alla mina tränare har sagt är att han inte är en lätt häst att rida. I början klarade jag absolut inte av honom. Jag fick hoppa av när jag red för att jag blev så arg för absolut ingenting gick! Men tack vare all hjälp jag fått från mina tränare och att jag har byggt upp mitt tålamod så går det jättebra nu!

Vi har också börjat vara ute och tävla i hoppning och målet för i år är att hoppa lugna och fina 1 meters och sedan börja hoppa 110. Höjden har han absolut inget problem med, men eftersom vi har så himla många år på oss så vill jag inte stressa fram någonting utan vi tar det lugnt och satsar på fina rundor!